Många söker sig till rockbranschen för att synas. Det behöver inte vara scenen som är målet, det räcker med att vara en scenarbetare eller stå i dörren och sälja biljetter. Rockefeller på Badstugatan 2 i Oslo är en legendarisk rockklubb. Att inför ett konsertframträdande med bister min stå i dörren och spana ut över kön ett bra sätt att skaffa sig uppmärksamhet och det är betydligt enklare än att lära sig spela ett instrument.

Det finns en lockelse att se okända artister på små klubbar. Musikjournalisterna älskar att upptäcka någon nykomling före någon annan hört talas om namnet. ”Glöm inte var du läste det först”, kan en självmedveten journalist skriva efter att ha tipsat om en ny förmåga. Naturligtvis är det bra att det finns fackfolk som har tid att vaska igenom flödet av nya artister efter guldkorn. Den genomsnittliga musikkonsumenten nöjer sig med Melodifestivalen eller något av det stora namnen.

The show must go on

Vad är det för artister som uppträder i en lokal med 1800 platser? Det kan till exempel vara 1980-talsstjärnan Kim Wilde som givit sig ut på turné igen på ålderns höst. Alla musiker hatar tomma stolar så det är bättre att spela två kvällar i rad på Rockefeller än i en halvfull arena.

Ett annat exempel är hårdrockbandet W.A.S.P som spelar en hitkavalkad på klubben. Frågan är om sångaren kommer att kasta ut rått kött till publiken, vilket var ett av bandets gimmicks på 1980-talet?

Gerdes Folk City och CBGB

Det är inte storleken på lokalen som är det viktigaste utan vilka artister som uppträder där, och beviset är Gerdes Folk City och CBGB. Små ställen drivna av musikentusiaster kan ge artister chansen på en scen. Bob Dylan och Blondie är exempel på artister som började spela i Greenwich Village på dessa ställen innan de slog igenom. Även en begåvad artist kan behöva tid för att utveckla sin talang och hitta en publik.